måndag 10 augusti 2009

Etthundrasextiosex

Jag är rädd att allt det här ska likna en klyscha. Det känns konstigt att jag startade den här bloggen för snart ett halvår sedan. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hålla en blogg om kärlek vid liv så länge, jag som inte hade några kärlekshistorier att berätta.

Om det är något jag vill förmedla här så är det sanning och verklighet. Jag vill att det ska kännas på riktigt. För det här är verklighet och ingenting annat. Det är jag och mitt liv, bara sådär.

Jag har aktat mig för kärlek så himla länge. Och helt plötsligt, just när jag väljer att berätta om det pinsammaste i hela världen, så hittar han mig. Och jag blundade och sköt det framför mig och kastade bort tid som skulle kunnat varit vår för att jag inte visste hur jag skulle göra. Hur gör man? Faller man bara sådär? Vad händer sen? Vem är jag sen? När går jag sönder? Jag gör allt det där som jag i så många år har sagt åt mig att aldrig göra.

Kanske kommer jag sluta som trasig. Men jag har träffat någon värd att chansa för. Snart kommer livet emellan oss, men just precis nu är det han och jag.

Om än för en väldigt kort stund så är det ändå på riktigt. Det handlar Om kärlek.

19 kommentarer:

  1. åh, du skriver så fint att jag nästan spricker.

    SvaraRadera
  2. så himla,himla fint!

    SvaraRadera
  3. jag kan inte säga något än att jag håller med om det som ovanstående personer har skrivit om! så himla fint och jag spricker nästan. åh.

    SvaraRadera
  4. Åh! Jag är så glad för din skull.
    Jag håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
  5. åh jag började se på kärlek på ett annat sätt lite nu. tack.

    SvaraRadera
  6. HEJ var gärna med i min tävling!!! PÅ: www.mimmiscarmen.blogg.se!!!

    SvaraRadera
  7. Som du skriver - förmedla sanning. Och det är verkligen verklighet. Låt kärleken fortsätta brinna.

    SvaraRadera
  8. Så är det ju.
    Och så känner man lite att det finaste, det är ju ändå att man vågar försöka. Det blir inte fulare om det går sönder sedan, för man har vågat ge sig själv det vackraste som finns.

    Tusen kramar. Det känns skönt att läsa och kommentera här igen!

    SvaraRadera
  9. Klart att livet inte kommer att komma emellan er. Du väljer om du ska tillåta det att göra det :-).
    Ta inte det för givet att det kommer att ske!
    Våga ta chansen och tro att det kommer vara underbart!

    Våga njut nu kära A!

    Styrkekramar

    SvaraRadera
  10. Underbart! Jag befinner mig dock på samma plattform du gjorde innan detta nu. Men jag glädjs för din skull! Vore jättemysigt att ta del av Hur han fann dig. Tack för dina fina ord!! / Linnea

    SvaraRadera
  11. Hanna: Tack, det betyder så mycket för mig!

    dimmigadagar: Åh, jag tror faktiskt att det kan vara just så himla, himla fint!

    su: Jag tror nästan att jag spricker. Litegrann, för att det är så fint och jag trodde aldrig att det skulle vara det.

    JJ: Tack för att du bryr dig om mig, det betyder så mycket!

    Johanna: Oj, vad glad jag blir. Jag hoppas det kan få dig att våga lite mer, för det kan leda till något väldigt, väldigt bra. Tack för att du får mig att vilja skriva.

    Hanna: Åh, ja, det är verkligen verklighet detta. Även om jag ibland har lite svårt att inse att det är min verklighet nu.

    Hanna: Du har så rätt. Jag älskar dina fina kommentarer! Tack!

    Yrsa: Tack för dina fina ord!

    Anonym: Så fint att du kan glädjas med mig. Jag har nog redan berättat om hur han hittade mig, jag vet inte riktigt var jag skrev om det men det ska gå att finna i bloggen. Tack för att du läser!

    SvaraRadera
  12. hur trasig du än blir, är det i slutändan värt varenda sekunds äkta kärlek!

    SvaraRadera
  13. Det här gör mig glad. Inte kan jag endast relatera till dina inlägg om kärlekens baksida, jag kan även relatera till det här. Det påminner om hur jag känner.

    Livet kommer emellan, kanske, men i slutänden är det ni som bestämmer om livet ska vara mellan er eller omsluta er.

    Verkligheten är vacker just nu.

    SvaraRadera
  14. Jag har aldrig läst något som har identifierat mig själv så mycket , nu syftar jag till hela din blogg.
    Alla mina tankar , och känslor kring kärlek.
    Och framför allt all rädsla.
    Jag har alltid drömt om kärlek ,
    men det jag har varit med om har varit små bitar , som inte riktigt vart kärlek. Men om man skulle hitta en person, och sätta ihop alla bitar. så skulle det vara kärlek.
    Jag antar att jag har varit en sådan som tagit fel, pågrund av rädslan att om jag inte väljer han, så kommer kanske ingenannan vilja ha mig.
    Jag är fortfarande rädd , för att bli bränd.
    Men däremot så har jag kommit fram till , att jag faktiskt är värd att älska. Och att jag inte ska nöja mig med det som är näst bäst.
    Jag antar , att kärlek är det största, finaste & märkligaste vi har.
    Jag hoppas du vågar , för vi tänkare & drömmare. Kan lyckas få det till något större.
    Det är vad jag tror.
    Även om jag inte riktigt vet.
    Så förtjänar alla det där.
    att känna sig älskad.

    SvaraRadera
  15. ÅH. VAD. VACKERT.

    tjejen. du har den bästa bloggen genom alla tider. det här va det finaste inlägget på din blogg hittills. sluta aldrig skriva.

    SvaraRadera
  16. live love laugh: Åh, jag hoppas verkligen det!

    Micke: Fint att du upplever något liknande! Jag önskar alla det jag upplevde.

    Rebecca: Åh, vilken fin kommentar. Du verkar så klok!

    emma: TACK! Jag hoppas att du förstår att det betyder otroligt mycket för mig. På sätt och vis har jag bestämt mig för att avsluta den här bloggen, men jag tror också att det kan bli en början på en annan. Självklart hoppas jag att du fortsätter att läsa där!

    SvaraRadera
  17. åh, vad fint.
    och fin blogg!

    kan passa på att fråga hur du får din blogg att vara liksom "centrerad" på sidan?

    SvaraRadera
  18. malin: Tack så hemskt mycket!

    Jag vet tyvärr inte hur man får bloggen att vara centrerad, min bara är så. (Jag har den första mallen av Douglas Bowman om det kan vara till hjälp.)

    SvaraRadera